Välkommen till min hjärna

Det är så svårt att förstå, det är så jäkla svårt att ta in.. Att en människa som man sett sen hon var liten plutte bebis inte finns med oss längre.. det känns som någon ljuger för mej hela tiden..
Mitt hjärta går i sönder för familjen som står kvar.. Och vännerna, av vad jag förstått kom det som en blixt från klar himmel.. Jag hade inte träffat henne på länge men man frågade alltid resterande familj hur det var med henne, hade lite kontakt via Facebook osv..
Jag satt i viken när jag fick smset, i chock gick jag till ica och köpte allt möjligt som jag inte ville ha när jag väl kom tillbaka till sjukhuset.. Väl där släppte lite av chocken och jag grät, jag grät för jag aldrig mer får störa HELA den här underbara familjen i samlad trupp mer, för att den här famlijen inte förtjänar en sån här sak! Jag är så jävla ledsen för dem.. Jag känner sorgen hela vägen hit och det gör mej väldigt ont att inte kunna ta bort den åt dom.

Jag har ju varit inne och läst tre tjejers bloggar, ena tjejen har gjort en så fin "till minne av"  vet inte om jag vågar lägga upp den eller vad man ska göra, den är för fin för att inte visas dock..



Vila i frid lilla söta du ♥